Min bästa vän och jag började i samma klass redan på sexårsverksamheten. Då umgicks hon däremot med sin dåvarande bästa vän, Natalia. Jag var ensam.

Eftersom vi var en splittrad klass på sätt och vis, satte våran dåvarande klassföreståndare ihop oss. "Oss" består av mig, Johanna, Natalia och en till tjej - Veronica.
Veronica och jag var knappast bra vänner, och Natalia ville alltid vara ensam med Johanna, lät inte mig & Veronica komma nära riktigt. Då gick vi i tredje klass.
När Natalia bytte skola i femman blev det lite lättare att komma närmare Johanna. Vi blev faktiskt mer och mer kompisar och snart var vi bästa vänner.

Johanna har alltid haft en stor del i mitt liv, jag älskar henne. Hon var dels min tredje bästa vän, men det har aldrig klickat så bra med henne som med någon annan. Hon står ut med mitt gnäll, om jag så mår dåligt eller bara är trött, och jag står väl ut med hennes också. ;) Hon har följt med så länge.
Hon såg mig uppleva ett av de värsta minnena i hela min skolgång. I hela mitt liv. Och hela den processen har hon följt med i. Hur jag läkt. Hon har stöttat mig. Älskat mig. Brytt sig.

Vi går fortfarande i samma klass, och vi umgås bara med varandra och lite med Veronica i skolan. Vi kan börja gapskratta åt vad som helst, var som helst. Bara att bänken gnisslar när man rör på sig fick oss båda att bryta ihop.
Då jag bad Johanna, faktiskt idag, att byta plats, bara för en lektion. Hennes bänk var inte stadig alls och guppade verkligen, och min bänk gnisslar något fruktansvärt om man råkar röra sig med armen på bänken. Det slutade med att vi satt där och gapskrattade hela lektionen, läraren försökte såklart lugna oss men det gick inte jättebra.

Hon följer med mig på väldigt många av mina mina fotorundor. Även om hon inte är mycket för att fotografera, och får stanna så ofta och vänta med mig, följer hon alltid med mig, vilket gör mig riktigt glad.
Annars har vi en grej vi alltid gör - promenerar. Spelar ingen roll om vi tar en långpromenad eller inte, men vi promenerar alltid... Antingen sporrar vi varandra att gå fort, eller så tar vi bara en bekväm halvseg promenad. Även om det pissregnar, är snöstorm eller alldeles för varmt - vi går alltid ut och går. Haha.

Johanna bor tillsammans med min familj väldigt nära mig, så det är inga problem med att träffas ofta!
Vi går hem tillsammans efter skolan. 

Jag älskar dig, Johanna. Jag älskar dig väldigt mycket. Jag vill inte ha en bästa vän, inte om den personen inte är du. Du gör mig hel, du gör mig lycklig. Och vårat band, jag hoppas att det aldrig slits ut.
Louise hjärta Johanna. BFF 4-ever.