Ett ögonblick jag alltid kommer minnas är när jag började rida. Det var på en ridskola här i Göteborg, och jag var jätteglad. Min kontaktperson Anna var med mig till stallet.

Först pratade vi lite med ridläraren, sedan fick jag gå fram till hästen jag skulle rida. Det var den suraste häst jag träffat i hela mitt liv.
Men just då visste jag inte det. Det var underbart att hjälpa till att borsta med ridläraren. Ridlektionen gick också bra. Gruppen var lite för avancerad för mig så jag skulle få hoppa ned till nybörjare, detta var travgruppen jag testred med.
Efter lektionen skulle jag borsta själv, och då blev hästen väldigt sur. Hästen bet efter mig i bröstet, men fick som tur var bara tag i min tröja. Samtidigt sparkade den efter mig och försökte trycka upp mig mot väggen. Det var hemskt, och jag kommer alltid tycka det var konstigt att jag fick ta hand om hästen själv redan första gången. Jag undvek hästen hela min fortsatta ridskolevistelse sedan, haha.

Det var väl inte så värst positivt, men ja. ;) Stod inget om ett glatt minne...