Temat idag är egentligen Min första kärlek. Men helt ärligt, jag kommer inte ihåg den tillräckligt väl för att vilja ta upp den. Den är dessutom ganska privat.

Så jag går vidare till Dag 3's utmaning istället - Mina föräldrar.

Jag börjar med min mamma, som är den jag bor med, och som har ensam vårdnad om mig. Hon är fantastisk, har alltid tagit hand om mig och gett mig jättefina barndomsminnen.
Vi har väl haft våra dunster då vi bråkat, men jag tycker vi fungerar väldigt bra ihop. Vi kan gräla och sådant, men vi går också vidare utan att förstora upp det någonting. Som våran familjepsykolog sa, "ni kommunicerar bra". Vi pratar med varandra.
Jag känner alltid att jag kan prata med mamma om jag är ledsen, även om jag inte är en sådan som vill prata med folk. Jag känner aldrig att möjligheten har försvunnit.

Min mamma har dessutom KOL, och det har varit otroligt många sjukhusturer, sedan jag var ca 12 år. Det är svårt att se mamma sjuk, självklart. Jag önskar såklart att hon var frisk, att hon mådde bättre, orkade mera. Men nu är det som det är. Många stunder har varit riktigt jobbiga, jag har undrat om hon kommer hem igen...

Min pappa, Göran, bor tillsammans med sin nya sambo och deras två kaniner i villa. Vi bor nära varandra, men just eftersom han inte har vårdnad om mig och jag inte bor där, blir det inte att vi träffas så mycket. När vi väl träffas är det väl typiskt oss att antingen gå igenom något om jag ska vara husvakt, eller bara ha en liten pratstund om vi ses ute eller av ren slump. Annars, när jag var liten, åkte vi och såg på hamburgare mycket.

Ett starkt minne av min pappa när han bodde ihop med mamma, var alla stunder vi såg på Jönssonligan. Det känns fortfarande, nio år senare, tomt att han inte håller mig sällskap. Han hade alla filmer, både stora och lilla Jönssonligan. Jag har sett alla filmer hur många gånger som helst, men tycker det är lika roligt varje gång.

Anyway! Det får räcka om mina föräldrar.